Efterhand upptäckte jag som andra att det nu finns
många TV-serier som i kvalitet konkurrerar med, eller t.o.m. överträffar, de
bästa filmerna och böckerna. Recensenterna säger att det är serier som numera
drar till sig de bästa aktörerna, författarna och regissörerna.
Med Breaking Bad, och nya strömmande media, nådde
serierna långt utanför vanliga TV-tittare. Många fler än jag, och mina
närmaste, började rentav oroa sig för om man kunde överdosera tittandet, efter många
långa kvällar med 2-3 avsnitt. Vad är det egentligen som kan hålla intresset på
så hög nivå timma efter timma.
Det blev en tröst för många när en artikel
publicerades i ärevördiga tidskriften Foreign Policy som gav flera bra svar och
några tröstens ord. Varför blir många en ”Serie Junkie” med allvarliga
beroendeproblem. Richard Falk påpekar att det inte räcker med att peka på att
serien har erfarna författare och framstående aktörer (inte filmstjärnor).
Avsnitten innehåller dessutom begåvade observationer och kommentarer till det
dagliga amerikanska livet. De klär av falskheten i många familjevärderingar och
det lokala kamaraderiet. Frågor ställs om vilka skillnader det är mellan
finanshajarna på Wall Street och knarkhandlarna, som båda vill tjäna miljoner
till varje pris. Seriens personligheter utvecklas efterhand till mer komplexa
och motsägelsefulla personer, som har allt mer invecklade och svåra relationer.
Precis som Shakespeare lockar serien med närmast hypnotiska karaktärer och
spännande händelseförlopp. Avsiktligt eller inte lyckas serien både ge oss
makalös underhållning och ställa svåra moraliska och politiska frågor om samtiden.
